För patienter med överaktiv blåsa eller urininkontinens har Toviaz sedan 2007 varit ett behandlingsalternativ. Toviaz har bevisad effekt på trängningssymptom vid överaktiv blåsa med eller utan inkontinens. Hög tillgänglighet av den verksamma substansen fesoterodinfumarat tack vare fullständig metabolisering utan passage via lever.  Minimal kognitiv påverkan, även i den äldre populationen, tack vare sin höga molekylvikt och låga lipofilictet som förhindrar passage via blod-hjärn barriären.

Individuell dosering gör att man kan få optimal effekt för varje patient!

SE TOVIAZ PRODUKTFILMER

Hämta material

Testa dina kunskaper (QUIZ)

Bevisad effekt på trängningsinkontinens

I EIGHT-studien(11) såg man signifikant färre episoder av trängningsinkontinens med 8 mg Toviaz jmf 4 mg Toviaz.
Det primära slutmålet i EIGHT-studien var att mäta minskningen av antalet tillfällen av trängningsinkontinens per dygn under en 12 veckors period.

De vanligaste biverkningarna i alla grupper var muntorrhet och förstoppning som uppstod i:

Muntorrhet:
Placebo: 3,4%
Toviaz 4 mg: 12,9%
Toviaz 8 mg: 26,1%

Förstoppning:
Placebo: 1,8%
Toviaz 4 mg: 1,5%
Toviaz 8 mg: 4,0%

Besvären upplevdes som milda eller måttliga.

Behandlingsrekommendation:
Man kunde konstatera att Toviaz 8 mg har en bättre effekt jämfört med Toviaz 4 mg.
Den rekommenderade startdosen för Toviaz är 4 mg en gång om dagen. Beroende på individuella behandlingsresultat, kan dosen ökas till 8 mg en gång per dag. Vänligen se Toviaz SmPC för fullständig information.

Vill du läsa mer om EIGHT-studien eller någon annan av studierna på denna sida?
Klicka HÄR för att gå till avsnittet med referenser där vi länkat till PubMed

Bevisad effektivitet på trängningssymptom utan inkontinens

I EIGHT-studien* (11) såg man även signifikant färre episoder av urinträngningar med Toviaz 8 mg än Toviaz 4 mg. Det sekundära slutmålet i EIGHT-studien var att mäta förändringen av antal urineringar och trängningar per dygn.

Evidensbaserad behandling

Den rekommenderade startdosen för Toviaz är 4mg en gång om dagen. Beroende på individuella behandlingsresultat, kan dosen ökas till 8 mg en gång per dag. Vänligen se Toviaz SmPC för fullständig information.

Mer om överaktiv blåsa och urininkontinens

Vill du hämta material att använda i din praktik?

Här kan du ladda ner patentinformation
och urineringsschema.

Se våra produktfilmer om Toviaz

Här kan du ta del av studier och förstå Toviaz verkningsmekanism.

*Referenser:
10. Adrian Wagg, Vik Khullar, Daniela Marschall-Kehrel et al., ”Flexible-dose fesoterodine in elderly adults with overactive bladder: results of the randomized, double-blind, placebo-controlled study of fesoterodine in an aging population trial”, J Am Geriatr Soc 2013 Feb;61(2):185-93
Läs studien i PubMed
11. Christopher Chapple, Tim Schneider, François Haab et al.,”Superiority of fesoterodine 8 mg vs 4 mg in reducing urgency urinary incontinence episodes in patients with overactive bladder: results of the randomised, double-blind, placebo-controlled EIGHT trial”, BJU Int 2014 Sep;114(3):418-26
Läs studien i PubMed

13. Kay GG et al.Evaluation of cognitive function in healthy older subjects treated with fesoterodine. Postgrad Med. 2012;124(3):7-15.
Läs studien i PubMed
14. Catherine E Dubeau, Stephen R Kraus, Tomas L Griebling et al., ”Effect of fesoterodine in vulnerable elderly subjects with urgency incontinence: a double-blind, placebo controlled trial”, J Urol 2014 Feb;191(2):395-404
Läs studien i PubMed
15. J Kerdraon, G Robain, C Jeandel et al., ”Impact on cognitive function of anticholinergic drugs used for the treatment of overactive bladder in the elderly”, Prog Urol 2014 Sep;24(11):672-81
Läs studien i PubMed
16. Michael Chancellor, Timothy Boone., ”Anticholinergics for overactive bladder therapy: central nervous system effects”, CNS Neurosci Ther 2012 Feb;18(2):167-74
Läs studien i PubMed
17. Bülent Cetinel, Bulent Onal., ”Rationale for the use of anticholinergic agents in overactive bladder with regard to central nervous system and cardiovascular system side effects”, Korean J Urol 2013 Dec;54(12):806-15
Läs studien i PubMed